Utkom 2015
3:a boken i serien Theo- och Ramonaäventyr
Historisk äventyrsbok
Vid en av Ölands fornborgar, Sandby borg på Ölands ostkust, påträffades 2010 flera uppseendeväckande fynd. Sedan år 2011 har Kalmar läns museum genomfört arkeologiska undersökningar i borgen. Redan under första årets utgrävningar hittades rester av mänskliga skelett. Bara en mycket liten del av borgen har hittills grävts ut.
I serien Theo- och Ramonaäventyr blandar Kim fantasy och fakta på ett helt annat sätt än hon gör i den historiska äventyrsserien Theo och Ramona. Boken om Sandby Borgs öde är en fartfyllt berättelse tillsammans med Theo och Ramona, som åter kastas handlöst in i ett nytt spännande äventyr.
Facebooksida om Sveriges Pompeji Sandby borgs öde
Läs mer fakta om Sandbyborg och se bilder från platsen
Baksidestext Sveriges Pompeji Sandby borgs öde:
Theo och Ramona är med vid utgrävningen av Sandby borg på Öland. Här hittar de både skatter och mänskliga skelett. Genom fynden förstår de att borgens invånare har mött ett hemskt öde. Ett silverspänne fångar Ramonas intresse och gör att hon vill veta mer. Med hjälp av Månstenen reser de till borgen på 400-talet. De vill försöka förhindra händelsen som blir invånarnas undergång. Ondskefulla krafter har redan satt allt i rullning och slår till direkt vännerna anländer till det förflutna.
Kim M. Kimselius har sedan debuten 1997 fångat läsare i alla åldrar med sina fristående historiska äventyrsböcker om Theo och Ramona. 2021 har Kim gett ut över 60 böcker. Kimselius debutbok, Tillbaka till Pompeji, har översatts till många språk och blev utsedd som en av årets bästa utländska böcker på Island 2009.
Övriga böcker i den fristående serien Theo- och Ramonaäventyr:
Månstenen, 1:a boken
Skräckresan med Titanic, 2:a boken
Sveriges Pompeji Sandby borgs öde, 3:e boken
Det osynliga folket på Island, 4:e boken
Mysteriet med Guldgubbarna, 5:e boken
Spöket på Torpa Stenhus, 6:e boken
Silverskatten på Johannishus slott, 7:e boken
Böcker i den fristående historiska äventyrsserien om Theo och Ramona:
Tillbaka till Pompeji, 1:a boken
Jag är ingen häxa, 2:a boken
Faraos förbannelse, 3:e boken
Den gömda Inkastaden, 4:e boken
Vikingaträl, 5:e boken
Svarta döden, 6:e boken
Snapphanar, 7:e boken
Giljotinen, 8:e boken
Riddarsvärdet, 9:e boken
Det glömde kriget 1808-1809, 10:e boken
Snapphaneresan, 11:e boken
Kinesiska Draken, 12:e boken
Theos Pompeji, 13:e boken
Boudicas strid mot Romarna, 14:e boken
På liv och död i andra världskriget skugga, 15:e boken
På flykt från andra världskrigets fasa, 16:e boken
Mayafolkets hemlighet, 17:e boken
Persiens Pärla, 18:e boken
Anastasias öde, 19:e boken
TudorRosen Kampen om makten, 20:e boken
Döden på Island, 21:a boken
Äventyr i Uddevalla, 22:a boken
Tsunamikatastrofen i Lissabon, 23:e boken
Pirater och vulkanutbrott på Island, 24:e boken
Hotet mot Venedig, 25:e boken
Böckerna behöver inte läsas i den ordning de har kommit ut!
Recensioner av Sveriges Pompeji Sandby borgs öde:
"Superbra, spännande och otäck!" Marija Hane
"Boken är väldigt spännande och en riktig sidvändare. Jag älskar hur Kimselius får allt att kännas så levande med sina miljö- och personbeskrivningar. Hon har ett vackert språk och är fantastiskt bra på att väva in fakta. Att läsa hennes böcker är ett roligt och spännande sätt att både förbättra sin läsning och sin historiekunskap." Alexandra Rimby
"Det är en riktigt spännande bok som är väldigt lätt att ta sig igenom. Dels på grund av Kimselius sätt att beskriva svåra situationer med lätthet, och dels på grund av en spännande och framåtdrivande handling.Man blir aldrig besviken på Kimselius böcker. Även när det är inför ett ämne man inte känner sig insatt i får hon det att bli intressant, och som alltid otroligt lärorikt." Fanny Olsson
"Kimselius lyckas med denna historia uppmärksamma det tragiska öde som drabbade denna öländska borg och som upptäcktes först 2010 vid arkeologiska utgrävningar. Språket flyter lätt och styrkan i berättelsen finns i skildringarna av den mix av spänning och rädsla som Theo och Ramona upplever. Boken passar bra som bredvidläsning till historieämnet och i slutet finns en utförlig faktadel om borgen och dess tid. Ännu ett Theo-och Ramonaäventyr som inte gör sina fans besvikna." BTJ-häftet nr 20, 2015.Lektör Anna Wilner
"Språket är enkelt och lättläst. Det händer saker hela tiden och boken är en riktig bladvändare. Den är som gjord för sträckläsning. Gott om cliffhangers gör att det är svårt att lägga texten ifrån sig. --- För alla er som är fascinerade av Sandby borg, eller bara vill läsa ett spännande äventyr, kan jag varmt rekommendera boken." Lisa Rodebrand på BookieCoockiez
"Ett spännande och fartfyllt äventyr i järnåldern där vänskapen spelar en oerhört stor roll." Sandra Petojevic
"Spännande historia i rafflande tempo som för läsaren genom tid och rum.Jag tror att boken kommer bli läst och omtyckt av många ungdomar! Vilket tempo!" Anna-Karin Andersson, arkeolog och författare
"Sandby borg var okänd för mig innan jag läste den här boken. Även om man inte vet så mycket om borgens öde så gör Kim historien levande med sin fantasi. Spänningen hålls uppe genom hela boken och läsaren kan aldrig riktigt slappna av. En bok som är väldigt svår att lägga ifrån sig!" Ingela Svensson
"Kul att vara tillbaka i ett äventyr i Sverige. Som vanligt väl researchat och tidstroget." Annelie Nilsson
....
Utdrag ur Sveriges Pompeji Sandby borgs öde:
Sandby Borg 400-talet
Vågornas brus överröstades av stridslarmet. Kvinnor och barn skrek, järn slogs mot järn när folket i borgen försökte försvara sig. De anfallande männen vrålade sina stridsrop när de gick angrepp mot de försvarslösa invånarna.
”Ge mig något att försvara mig med!” viskade Saga till sin tvillingbror, Manne.
I samma stund kände hon kallt stål mot sin hand. Hon rös till och håret reste sig på kroppen, någon försökte knivskära henne.
”Här! Den fick jag av far innan han reste”, sa Manne. ”Se till att den får göra ett gott dagsverke. Far satte mig i sitt ställe innan han for och jag tänker inte svika hans förtroende. Hjälp mig är du snäll!”
Då förstod Saga att det var Manne som hade räckt henne en kniv.
”Självklart”, sa hon och duckade för ett svärdhugg som hade kommit farligt nära.
Manne gick ned på knä och spände bågen, även den en gåva från fadern, Yngve. Manne önskade att han hade haft mer tid på sig att skjuta in sig med den nya bågen. Han var en bra skytt, det hade fadern sett till. Redan tidigt hade han fått lära sig att spänna en båge. Han hade knappt mer än lärt sig gå när han fick sin första båge. Det hade inte gått så bra att skjuta den gången, men han hade lärt sig och fått starka armmuskler.
De främmande männen fortsatte att välla in över borgmuren. De hade kommit med gryningsljuset. Bara några enstaka personer i borgen hade stigit upp, Manne och Saga var alltid bland de första. De hade en outsinlig upptäckariver inom sig och hade insett att gryningen var bästa tiden på dagen att ge sig av, innan de hade fått tilldelat sig dagens göromål. Ibland hade de helt glömt av tiden under sina upptäcktsfärder, då hade de blivit bestraffade, oftast med något tråkigt, som att valla fåren, gräva en ny slaskgrop eller passa småbarnen. När det gällde barnpassning verkade Saga inte ha något emot den bestraffningen, däremot avskydde hon grävandet. Det hände att de ställde upp för varandra, så att en av dem kunde smita undan om det var möjligt.
Idag fanns det ingen chans att smita från något. De hade precis kommit ut genom dörröppningen när Saga stannat till och pekat mot borgmurens krön.
”Vad är det för något?”
Manne hade kikat upp och sett något stort och svart torna upp sig mot den ljusnande horisonten, sedan hade flera oformliga bylten kommit upp på krönet, för att i nästa stund välla ned på borggården.
”Inkräktare!” vrålade Manne, vilket fick Saga att springa fram till den stora bronsplattan som hängde utanför deras, hövdingens, hus.
Medan Saga slog med träklubban mot gonggongen dök Manne in i stugan, ruskade om sin mor och sina småsyskon, slet åt sig vapnen och rusade ut.
Det var för bara några ögonblick sedan, ändå tyckte Manne att det kändes som om det hade gått flera mansåldrar sedan han hade sett den första figuren hoppa ned från muren. Även vädret hade skiftat och nu tornade stora åskmoln upp sig vid horisonten och närmade sig med hög hastighet. Det var som om detta var slutet på allt, världens undergång. Gudarna hade övergett dem.
Vi klarar aldrig det här, tänkte Manne och stelnade till när den storvuxne mannen framför honom höjde stridsyxan.
”MANNE!” skrek Saga.
Innan åskmolnen hade hunnit skugga solen blänkte dess första stråle till i Sagas runda silverspänne, när hon slängde sig fram för att skydda tvillingbrodern och själv ta emot hugget.
...
E-böcker av Kim M. Kimselius
Nu finns många av Kim M. Kimselius böcker även som
e-böcker. Här är en länk till Kimselius e-böcker.