Jamakis Kennel
Rapport från valplådan Del 2
Nu är valparna snart fem veckor. De första valpköparna har varit och hälsat på sina valpar. Valparna har varit ute i snön och de har lärt sig äta riktig mat.
Det är så roligt att sitta och studera valparna: Livia, Theo, Pluto, Marcus, Romulus, och Primus, när de rumsterar om i sitt rum. Pojkarna tycker om att anfalla Livia när hon ligger och sover. Oftast anfaller de i flock. Då tycker jag synd om lilla Livia, men hon är snabb på att försvara sig. Idag valde hon att lägga sig i ett undanskymt hörn och sova medan hennes bröder slogs och lekte "herre på täppan". När bröderna hade somnat kröp Livia fram och anföll leksakerna och hade hur roligt som helst, alldeles själv. Hon önskar nog att det hade varit fler tikar i kullen…
Theo och Romulus (som kommer att kallas Romeo av sin nya husse och matte), har fått nya filtar och leksaker. De är populära och det finns mycket att bråka om nu och mer blir det när de övriga familjerna kommer till helgen med sina presenter till valparna. Theo och Romeo vill helst ha sina saker för sig själva, men det tycker inte de andra om, de vill också leka med de nya, roliga leksakerna.
Vi har en låg hundsäng där alla leksakerna ligger och valparna kan precis häva sig upp på den och leka. Den som först lyckas ta sig upp springer runt och försöker hindra alla andra valpar från att klättra upp. Det är en mycket populär lek.
Alla valparna är väldigt duktiga på husbestyr… När jag plockar bort kiss- och bajstidningarna hjälper de gärna till och tar tag i ett hörn. När golvet ska skuras är de behjälpliga med att dra i skurtrasan och att försöka välta ut vattnet ur hinken, "det ska ju ändå ut på golvet" verkar de tänka.
Sedan är det dags för rena tidningar och rena fällar. Oj, vad valparna är hjälpsamma då. Så fort jag har lagt en tidning på plats är det någon valp som tar tag i den och springer iväg med den för att lägga den på någon helt annan plats, för det mesta under sängen eller soffan, för att garantera att tidningarna inte blir kissade på.
Fällarna är jättekul att vika ihop, ha dragkamp med och när valparna och jag är klara med rengöringen av valprummet ser det ut som om en tromb dragit fram, men det är i alla fall rent.
Efter det hårda arbetet med att städa rummet blir valparna fort trötta och drar sig tillbaka, under soffan, under sängen och stolen och lägger sig på de tidigare beslagtagna tidningarna.
På äventyrDå är det min tur att lägga allt till rätta igen så att valparna när de vaknar har något att kissa och bajsa på, innan städproceduren sätter igång igen.
Ibland städar jag när valparna sover. De rubbar sig inte en millimeter i onödan, så antingen får jag lyfta upp den sovande valpen eller så får jag dra skurtrasan runt den.
Valparna är väldigt duktiga på att äta nu. Gröten har de tröttnat på och nu vill de ha riktig mat, mammas mat! Och det går bra eftersom mamma äter deras mat för att de redan med mjölken ska vänja sig vid sin mat.
Mamma Namie börjar också vänja av valparna. I morse när Namie fick en brödbit som belöning för att hon varit duktig, rusade hon genast till valprummet, gnällde utanför gallret och bad att bli insläppt. Väl där inne hoppade hon upp i soffan och tuggade brödbiten lite för att det skulle vara lättare för valparna att äta och sedan lämnade hon brödbiten där och ville ut igen. Vad hon inte tänkte på var att valparna inte kommer upp i soffan, ännu…
Vi har kallt och snö här, ändå ska valparna tränas på att vara ute. Först lägger jag ut varma fällar på marken och nedför trappan och sedan bär jag valparna två och två. De mest aktiva först, för då vet jag att de inte sätter sig ned på marken utan tar glädjeskutt och rusar omkring medan jag bär nästa par valpar. Sist kommer de tröttaste för dagen och det är även de tröttaste som får komma in först. Valparna får inte lov att lägga sig eller sätta sig, då blir de kalla om magen.
Efter en runda ut i snön och solen sover valparna så tungt och gott när de kommer in. Vilket de också gjorde efter att alla valpköparna hade åkt hem igår kväll. Då var valparna trötta. De var så trötta att de nästan inte orkade äta. Men det tog de igen vid sista kvällsmålet och var mätta och belåtna när de gick och la sig för natten.
Imorgon ska jag vara ifrån valparna i sexton timmar… Ja, valparna kommer inte att vara ensamma, de klarar sig, men hur ska JAG klara mig utan dem?! Och tänk… snart åker de hem allihop och då blir det tomt i huset igen. Tur att Theo ska stanna fyra veckor extra, om inte husse Lasse och matte Elisabeth ångrar sig och bokar om sin resa för att hämta Theo istället. Det får ni veta i nästa rapport från valplådan.
Ha det så bra, vi hörs snart igen
